För ett par år sen hade jag en riktig tuff tid. Jag gick igenom en svår och uppslitande skilsmässa. Tänker inte skriva om den här, men däremot om hopp och magiska upplevelser. Jag kommer ihåg att jag satt på min altan, ledsen och förtvivlad den där sista sommaren i huset. Då ringer en vän, som bor väldigt långt bort, och berättar att en fjäril precis fladdrade förbi. "Den är på väg till dig, Päronblomman"! Precis då, när jag torkat tårarna, precis då, kommer en exakt likadan fjäril och sätter sig på min hand! Just det ögonblicket glömmer jag ALDRIG! Det finns hopp och ljus i mörkret... När jag tittar på denna underbara tavla av Katinka Gustafsson, så tänker jag på just mitt magiska ögonblick. Uttrycket i porträttets ansikte, det skulle kunna spegla mitt från den stunden. Denna magi, men även hennes vänlighet, kommer till uttryck och speglas i tavlorna. Den lever kvar med dig Katinka, du fantastiska tjej! Vila i frid!
